januari 10

Husses dagbok när han opererade sig.

Torsdag 2/1-2014
Allt började egentligen torsdagen den 2e januari. Kändes som om jag hade lite magknip, men som vanligt tänkte man att ”det går över” bara att bita ihop.
Fredag 3/1-2014
Försökte jobba på som vanligt, men nu hade jag väldigt ont i magen. Det var ”bara” periodvis, var 10 minut ca så krampade magen som attan. Gick som en zombie på jobbet hela dagen och var inte alls i form. Vid två kastade jag in handduken och åkte hem. På morgonen frågade jag Stina om hon ville byta mage, men hon var inte alls intresserad. *skumt*
Lördag 4/1-2014
Efter att knappt ha sovit en blund under hela natten kastade jag in handduken och åkte in till akuten vid 11 tiden. Det var mycket folk men jag fick relativt snabb hjälp ändå. Först in till en sköterska för att ta blodprov, och sedan vänta på det resultatet vilket skulle ta en 1/2 timme. Ca trekvart senare blev jag visad till ett rum där jag skulle vänta. Där satt jag och stirrade in i den gula flagnande färgen i 1 1/2 timme innan jag gav upp och gick ut i korridoren.
Där mötte jag en sköterska som undrade vad jag gjorde där, och jag sa som det var att jag undrade lite vad som händer, hur många patienter är det innan det blir min tur? Tydligen var det 4 innan, så jag bad att få vänta i väntrummet i stället och det gick bra.
Till sist efter ytterligare 2 timmar var det min tur och jag fick träffa en trevlig herre som jag beskrev mina besvär för. Han trodde att det var förstoppning då jag var för ung för att få en tumör. Så det blev att dra ner brallorna och visa upp ändalykten så han fick gräva lite, och det fanns grejor därinne som ville ut.
Fick en flaska Klyx och åkte hemåt. 250ml skulle upp där solen aldrig lyser och sedan skulle man knipa. Faktum är att detta gav resultat, och värkarna lättade.
Söndag 5/1-2014
Då mina levervärden var lite utanför gränserna ville de att jag skulle ta ett nytt blodprov på söndagen, så jag åkte in redan vid 9 och lämnade blod. Den här dagen var det lugnare så jag fick hjälp direkt. Värdena var samma som dagen innan vilket var positivt då det inte barkade iväg någonstans. Jag fick även träffa en doktor till och till honom sa jag att problemen var som borta och att det lilla jag kände var inget att bråka om. Efter det åkte jag till jobbet och inventerade lite och besökte en Wok-House på vägen hem. Kyckling med cashewnötter – mumma!
Måndag 6/1-2014
Ledig dag från jobbet så var hemma och tog det lugnt. Jag började få lite ont i magen igen och googlade för fullt på ”gör det själv” tips vid förstoppning. Hittade flera tips om tex katrinplommonpure, krossad ananas, kaffe, kiwi mm mm Sedan var det flera som rekommenderade att använda Microlax, också en medicin som man använder baktill. Skulle det vara så j-a svårt att få ut skiten??
Tisdag 7/1-2014
Skulle ha jobbat den här dagen men fick kasta in handduken. Låg hemma i sängen hela dagen och magen krampade var 10e minut. Provade alla husmorstips från dagen innan men det gjorde bara saken värre. 
Det ska nu sägas att sjukhus är bland det värsta jag vet, jag gör allt och lite till innan jag åker in. Sprutor – gillas inte. Blodplov gillas heller inte. Det är liksom hela paketet. Jag ryser vid blotta tanken!
Med detta sagt pinade jag mig ända till klockan 10 på kvällen innan jag kastade in handduken och satte mig i bilen och åkte in till Karlskoga Lasarett. Med facit i hand skulle jag givetvis åkt tidigare. Men är man envis som synden så är man. Väl inne talade jag om att jag varit där 2 gånger innan i samma ärende och fick komma in. Blodprov direkt och fick sedan vänta en stund i väntsalen. Doktorn jag talade med blev uppdaterad och denna gång blev jag efter en timme röntgad. Och vid ett på natten rullades jag in på Kirurgavdelningen. Där fick jag smärtstillande i låret och lade mig tillrätta så gott det gick…
Onsdag 8/1-2014
Nu började det hända saker på allvar. Flera olika blodprover togs, och jag blev skickad till rektoskopi, m a o skulle de filma tarmen från ändan. De fintade mig och sa att de skulle ge mig smärtlindring och lugnande. Men jag var puts väck hela tiden. Och tur var väl det!
Men mestadels så var det väntan. Det enda jag tog med mig hemifrån när jag åkte in var mobilladdaren, och oj vad glad jag var för det! Jag tror det var redan den här dagen som jag fick domen. Det var inte förstoppning, utan en tumör som blockerade hela tjocktarmen. Så det var ju inte så konstigt att jag fick ont efter jag hade ätit. Maten hade ingenstans att ta vägen. Och när det krampade var det tarmen som försökte trycka fram maten.
Tjocktarmen är normalt 4cm i diameter, men innan hindret hade den utvidgat sig till 8cm. Så från och med nu var det både mat och dryckesstopp!!
Torsdag 9/1-2014
Den här morgonen kom de in från LAB och tog blodprov redan klockan 7 på morgonen. Klockan 11 var det dags för att göra en kontraströntgen, och för att den skulle fungera var jag tvungen (fast jag egentligen inte kan) dricka 1 liter (!) vatten men kontrastvätska i. I fall någon undrar så smakade det faktiskt bara vatten. :-) Så jag fick ett schema där jag skulle dricka ett glas / halvtimme fram till 11. Och när det var klart skulle jag få åka hem för dagen. Men när jag var tillbaka ville de att jag skulle ”äta” m a o få i mig dropp med näring. DET var första gången som jag började grina, för jag ville verkligen hem!!!
Jag har inte fällt en tår över att de ska operera, eller att jag har en tumör men att inte få åka hem som planerat var skitjobbigt!
Jag härdade ut ett par timmar till och kände mig som skit, och mitt i allt detta dök sjukhusets diakon upp. Men vad f-n, tror de jag ska dö eller?? Jag dissade henne för fullt och sa att jag inte ville prata med henne på ett kanske lite för klumpigt sätt. Jag VET att hon bara vill väl, men just då kändes det inte bra. Till sist fick jag åka hem till mina kära katter Max och Måns. Det var också denna dag jag skrev på Facebook om vad som hade hänt. När jag läste alla svar började jag grina igen. :-)
På sjukhuset tyckte de inte om att jag skulle åka hem och vara ensam. Men tro mig alla, jag har många vänner och har pratat mycket i telefonen så lugn, jag sitter inte och surar i min ensamhet.
FRAM TILLS NU HAR JAG SKRIVIT IFATT, SÅ NU BÖRJAR JAG SKRIVA PER DAG.
Fredag 10/1-2014
När jag åkte hem ifrån sjukhuset igår fick jag med mig en folder och ett par svampar jag skulle tvätta mig med både i går kväll och i morse. Tydligen ville de sätta in en PICC-LINE. Det dumma jag gjorde igår var att läsa foldern. Om man inte gillar sprutor från början, gillar man INTE när de ska trä något från armen ända till hjärtat. *ryser* Det som är bra med den här är att den kan sitta länge och att man kan få både näring och annat i samma. M a o skulle det bli ett mycket obehagligt stick i stället för 100 mindre obehagliga. Natten till idag gjorde sig kontrastvätskan påmind med, det har bubblat som attan i magen. Och ibland har det låtit som när det droppar i en djup brunn, bra skumt.
Halv 8 var jag på sjukhuset i morse och när jag kom in i stora entrén hade pressbyrån just bakat. F-N vad sugen jag var. Nu har jag ju inte ätit något sedan i söndags. K
lockan åtta bar det iväg mot IVA. Helt underbar dam som tog emot mig där och vi tjatade för fullt medans hon steriliserade armen och fixade. Pratade om jobb och annat och då hon hade 47 damer att ha hand om låg jag i lä! :-)
Givetvis skulle det strula, så första försöket misslyckades så de fick hitta en ny åder att leta sig in på. Det som skulle ta en halvtimme tog en timme. MEN det som gjorde mest ont var att slita bort all tape. Borde ingå att raka bort allt hår först. hehe Nu sitter den i alla fall på plats och jag fick skjuts upp till rummet.
Just det här med att få skjuts på sängen känns bra retligt nu, då jag faktiskt kan gå och inte har ont någonstans. Men ska de envisas så! :-)
När jag kom upp skulle jag få dagen näring, vilket de igår sa skulle ta ca 4-5 timmar. När sedan maskinen visade att det skulle ta 12 timmar blev jag arg igen. Den gick att snabba på till 7 timmar, men efter 4 bad jag om att få gå hem.
JAG LOVAR att jag ska sitta av hela tiden både lördag och söndag. Bara jag vet från början så är det lugnt. Plus att jag idag såg att de hade Bibliotekskatten Dewey som bok i rastrummet så kan jag ju läsa den. :-)
Lördag 11/1-2014
Jösses vad jag har sovit i natt. Somnade redan vid 9 i går och sov ända till 3 i natt, somnade om efter en stund och sov till 7 nu på morgonen. Måns har visat sin support och sovit på kudden hela natten. :-)
Något som hände igår som jag glömde säga var att jag bad en läkare om att få se bilderna från rektoskopin och kontraströntgen om det var möjligt. Det fick jag efter ett par timmar när han hade det lite lugnt och det är fantastiskt vilka bra kort de kan ta på kroppen. Man kunde se tumören och det är inte konstigt att det är stopp för det täckte i princip hela gången. För att visa en enkel bild såg det ut så här…
Tjocktarm
Den pyttelilla cirkeln uppe till vänster var den enda passage som var öppen, allt annat var täckt av en fläskfileliknande korv. :-(
Det är också flera som undrat om jag kommer få en påse på magen nu. Och svaret är kanske men bara tillfälligt. Om den resterande tjocktarmen är i skick nog att sys ihop, kommer jag inte få någon påse. Men måste den ”vila” kommer jag få det ett par månader.
Nu ska jag åka in till jobbet och dricka en mun kaffe innan jag åker in för dagens ”sju-timmars-middag”. Om det står något om att någon löper amok på sjukhuset i tidningarna beror det på att pressbyrån haft nybakade bullar idag igen. ;-)
SÅ då var man hemma från ”middagen”. Helt underbar timeing med att SVT1 sände Vinterstudion hela dagen. :-) Fast snabbaste 1 1/2 timme var när Annika (en arbetskamrat) var uppe och pratade. Egentligen har vi besökstid mellan 14-19, men eftersom jag inte var på mitt rum spelade det ingen roll. Så om någon har tid får man gärna komma upp i morgon med. :-)
Slutligen måste jag bara säga att jag tycker så synd om en gubbe däruppe. Vad säger man till någon som börjar tappa gnistan helt? Försöker att pusha honom, men allt är bara elände. Ingen lyssnar, ont när han ligger, ont när han sitter, för mycket tabletter, ingen aptit mm mm  KÄMPA NU !!
Gilla
 
Söndag 12/1-2014
När jag kom hem igår eftermiddag frös jag som attan. Undrar om det beror på att kroppen saknar näring efter en vecka utan riktig mat? Kollade på LHC-HV iförd vanliga kläder + morgonrock och dubbla plädar. Tur att ingen såg mig. :-) 
Hade ganska ont i magen med, såg ut som jag var gravid i 6e månaden. Kanske hade jag druckit lite för mycket, och när jag skriver mycket kanske totalen på hela dagen var ett glas med vätska. Men man blir ju helt torr i munnen.
Nu ska jag gräva fram bilen ur snömassorna och åka in igen, för dagens middag. Kommer bli en timme tidigare i dag.
Då var man hemma igen. Det sista jag hörde på avdelningen var när de peppade grannen och sa -”I kväll är det korv med mos, det blir väl gott?” I samma sekund tittade de på mig och bad om ursäkt, för de vet att jag skulle kunna bruka våld för att äta en korv med mos! haha
När jag kom hem tog jag tag i mig själv och fixade lite som måste fixas. Tex att slänga allt färskt jag har i kylen, fylla på pellets, hämta in lite ved. Det kanske inte låter så mycket, men energin börjar tryta nu, efter en vecka utan mat och dryck.
Nu ska jag bara packa en liten väska, för i morgon kommer jag inte hem. Då blir det provtagningar för hela slanten inför den stundande operationen på tisdag. Undrar när jag sitter här framför datorn hemma igen? Men givetvis fortsätter jag skriva från mobilen så ni vet hur det går.
Måndag 13/1-2014
Då ska jag prova att skriva med mobilen. Idag började dagen med blodprov, men de kunde de ta ur PICC-LINEn mao den slang jag har permanent i armen. Görsmidigt. Resultatet av dem var att jag hade en infektion i kroppen och pga den blev jag röntgad idag igen, så de inte stöter på några överraskningar.
Just nu väntar jag på narkosläkaren som ska informera lite.
Jag kommer få duscha i sprit både i dag och i morgon.
KLOCKAN 07:30 ÄR DET DAGS.
Tisdag 14/1-2014
Det är nu 1 timme kvar. Ligger i sängen och laddar för dusch nummer 2, gör den så sent som möjligt. Mobilen får inte följa med så nu kommer det vara tyst tills i morgon, då jag förhoppningsvis är tillbaka på avdelningen. Kram till alla!
 
När jag kom ner hamnade jag i operationssalarnas väntrum. 4-5 olika bås modell tvätthall. Utanför hördes en syster stressad säga , ”jag visste inte jag skulle vara här ute”. Underbart , precis vad jag behöver. Låg i mitt bås i någon halvtimme innan nästa syster utan koll kommer in och ska ställa några standardfrågorstandardfrågor. Personnummer, allergier, mm men när hon fråga om jag var fastande kunde jag inte vara tyst. ”Jag är förmodligen den mest fastande patient du någonsin haft!” Men stukat ego reste hon sig direkt och gick för att läsa min journal. Efter en minut kom hon tillbaka och bad om ursäkt.
Till sist fick jag åka in i operationssalen och det känns så tryggt när man ser 2 damer som varit med sedan kriget förbereda alla tillbehör. Narkosläkaren jag träffade dagen innan var på plats med någon ”praoelev”. Det första som nu skulle göras var att få dit ryggmärgsbedövningen . Först en liten bedövningsspruta och sedan satt den på plats. 
Kommer ihåg att jag hälsade på en massa folk, sedan försvann jag in i dimman…
 
Vaknade till på eftermiddagen och hade fortfarande syrgasslangen ner i halsen. Och den satt så dumt till att jag ville svälja den hela tiden. När läkaren som opererat gick förbi påtalade jag detta och han gav direkt order om borttagande. :-)
Det var en väldigt rörig kväll på intensiven , så ganska snart fick jag ett eget rum med tv.
Den automatiska blodtryckskollen kopplades ur och lite andra sladdar lättades på. För jag var väldigt stabil …
Onsdag den 15/1-2014
Den här dagen hände inte mycket. Jag var dåsig och trött och alla ville prata med mig , och jag ville inte prata med någon. Nere på IVA var det absolut telefonförbud så därför blev det tyst tills jag kom upp hit igen.Igår hade jag givetvis väldigt ont i magen och med tanke på att snittet är ca 20cm är det inte så konstigt. Genomled den längsta natten någonsin med snö ute och en klocka som gick på tok för sakta. :-(
Torsdagen 16/1-2014
Under natten hade jag flera hickaattacker! Svårt att förklara men när området  du själv inte allt vill aktivera vill använda alla muskler som finns samtidigt pratar vi smärta. Har en liten kudde över magen hela tiden och den blev hårt tryckt mot magen för att utjämna plågorna.
Idag var kirurgen uppe och pratade om själva operationen. För att citera ” Det var fantastic” med betydelsen att han aldrig sett något liknande. Och ” Det gick fatastic” med betydelsen att operationen gick bra!! :-)
Om ni tänker er tjocktarmen som ett uppochnervänt u , och hindret dvs tumören var i det högra benet. Fram till hindret hade min tjocktarm en diameter på 15 cm!!!!! Efter hindret hade den normal storlek på 3-4 cm. Så pipelinen innan hindret kastades rakt soptunnan. Själva hindret åkte på analys. Och resterande stump med tjocktarm fick vara kvar. Och nej jag har ingen påse på magen. :-) 
Idag har annars varit en mycket positiv dag. I morse skulle jag upp på benen och borsta tänderna. Tog i för kung och fosterland för att komma ur sängen. Välta ur sängen för att skona magen. 6 timmar senare fick jag helt enkelt för mig att jag skulle ut och gå ett varv, så då gjorde jag det. :-) Gick över förväntan bra och syrrorna hejade ivrigt. Sedan är det så att jag har en sjukgymnast med, och givetvis dök hon upp när jag lagt mig tillrätta igen. Men snäll som jag är visade jag henne mina kunskaper med. :-)
Fredag 17/1-2014
Idag är ingen höjdardag. Ont i magen oxh den har svullnat lite. Men tydligen är detta normalt dag 3-5 efter operationen då tarmarna börjar arbeta igen. 
Som tidigast kommer jag hem måndag eller tisdag.
Lördag 18/1-2014
Har genomlidit den värsta och den bästa natten hittills. Först fick jag ett eget rum i går kväll med TV och egen toalett. Doktorn som opererade mig kom upp vid 8 i går kväll och lyssnade på magen. Tarmarna arbetade med ut hade det inte kommit något, inte ens en fis.Kände mig illamående och svalde och svalde hela kvällen och vid 11 gick det inte längre utan jag spydde upp en hemsk svart vätska med gröna prickar. Vilken lättnad! Hoppade till sängs och sov direkt en timme. Vid midnatt var de inne och bytte bedövningsspruta och så fick jag lite antibiotika.
Efter det så började jag må illa igen, men inte förrän 2-3 inatt fick jag upp något. Då spydde jag upp yttligare 1 liter, MEN straxt innan det hade jag suttit på toan för första gången på flera veckor och ny börjar det hända grejor där med. :-) OK det luktade inte tallbarr med det gör inget. Nu vet vi att det som är kvar av tarmarna har vaknat till liv. :-)
Efter den persen sov jag gott i tre timmar, och sömn är det jag behöver mest nu.
Söndagen 19/1-2014
Resten av gårdagen sov jag i princip bort, men nu återhämtade sig kroppen i rekordfart. Allt illamående är borta. Blodtrycket som varit för högt sedan operationen sjönk till normala nivåer på ett dygn, likaså pulsen.I kväll blev jag av med ryggmärgsbedövningen, plus en slang till, så nu kan  jag gå runt utan utan droppställningdroppställning. :-)
Avslutade kvällen med en lång, lång dusch. :-)
I morgon kommer jag hem till Max & Måns. :-)
Måndag 20/1-2014
Hemma igen och äntligen kan jag skriva på ett tangentbord. :-)
Sov lite oroligt i natt, men lite sömn blev det allt, detta var som sagt dagen så jag skulle få åka hem. Det enda som skulle fixas var att lägga om kompressen på magen och skyddet vid PICC-linen. Sedan skulle jag även ha ett ”utskrivningssamtal”.
Efter frukost satt jag där och väntade på att de skulle fixa småjobben, men de kom aldrig. Egentligen hände ingenting förrän halv 11 då ronden kom. Jag hade skrivit upp en del frågor på ett papper till ”utskrivningssamtalet” så vi bestämde att jag skulle få ställa frågorna nu under ronden i stället, alla för att spara tid.
Frågorna handlade mycket om vad jag fick och inte fick göra när jag kommer hem. Tex får jag äta vad jag vill, jag får göra vad jag vill men ge *** i att lyfta tunga saker. Jag ville låna med mig en ”snurra” som gör det lättare att vända sig i sängen, och det hade gått bra om jag inte glömde det när jag väl fick åka hem. Fick jag köra bil? Vem kan jag ringa om något händer? m.m m.m
Det som jag undrade mest över var egentligen vad som händer när jag får svaret ifrån kontrollen av tumören. Jag vet att det kan sluta med en omgång cellgifter alt. strålning. Frågan var mycket varför då allt det ”onda” är ute. Men det handlar om att ta det säkra före det osäkra. Och vad som händer kunde doktorn inte spekulera i då det finns hur många scenarion som helst. Så vi får vänta och se där.
Inte förrän straxt innan ett kom de och la om kompresset och picc-linen. Men i och med det var jag fri att åka hem. :-) Skulle ”bara” förbi apoteket först. 
Där inne var inte så mycket folk så efter bara någon minut kom jag fram till kassan, och talade om mitt ärende. Då säger damen att pga att jag hade så ”många” läkemedel, fick jag byta kassa. Men va f-n, jag hade 5 saker!! OCH tanten i den kassan jag blev hänvisad till var lastgammal så hon i sig var inte så snabb. Borde det inte vara så att den kassan där man ska ge ut många varor borde vara bemannad med den snabbaste kassörskan? *mutter*
Väl ute stod Annika och väntade på mig och hon skjutsade hem mig. Var lite pirrigt att gå på snön, för det sista jag vill är att halka och göra reflexmässiga saker.
På vägen hem stannade vi på ICA i Degerfors och handlade. Var tvungen att fylla upp då jag för en vecka sedan rensade allt i kylen. Annika hjälpte mig att bära in påsarna när vi kom hem och hon åkte hemåt. Äntligen hemma igen!! Måns låg uppe och sov och Max kom in en stund senare då han var ute en sväng.
Vid halv åtta på kvällen tryckte det på där bak, och detta var första gången som jag sket ut något som inte var veckor gammalt, för nu är allt gammalt ute och och fungerar normalt. Det som inte var normal var den smärta jag hade när jag skulle ha ut skiten. Men halv åtta är en halvtimme innan jag ska ta all smärtstillande, så det kan berott på det.
Vid halv nio gick jag till sängs…
Tisdagen 21/1-2014
Har sovit i tretimmarsskift hela natten. Men oj vad skönt jag har sovit. Och hela tiden har Max alt. Måns legat bredvid och kurrat.
Var inne på vårdcentralen i förmiddags och fick hjälp att ta en spruta som ska förhindra proppar såhär efter operationen. Egentligen ska man ta den själv, men det är jag inte man till. :-( Passade samtidigt på att boka tid för att ta bort agrafferna, dvs de nitar som håller ihop magen för stunden. De ska tas bort den 4/2.
Efter vårdcentralen var jag och klippte mig, och där ville frisörskan vara lite social och frågade ”Och hur har ditt 2014 varit så här långt?” Oj vad jag skrattade, och till svar fick hon -”Eftersom du frågar så…..”  berättade jag historien i grova drag. Hon var inte beredd på det svaret. haha
Angående magen i sig går det bra, ingen större smärta utan när jag vill skratta, då måste jag hålla igen. Så det får bara bli tråkiga filmer på tv närmaste veckan. Och när jag körde bil kände jag inget alls, bara man har en bra teknik in och ut ur bilen. :-)
Snart är det dags för toabesök igen och göra nr 2. Jag bävar lite då det inte var så behagligt igår, men det är bara att bita ihop!
Onsdagen 22/1-2014
Idag har inte hänt så stora sensationer. Var inne och hälsade på på jobbet, det var trevligt att träffa alla som var där. :-)
Med bävan gick jag på toa förut och skulle göra Nr 2. Med tanke på hur ont det gjorde i förrgår var jag inte så pigg på det, men nöden har ingen lag. Blev positivt överraskad då det den här gången inte gjorde ont alls, det gick så smidigt så. :-)
Var nyss på Vårdcentralen och fick hjälp med dagens spruta.
Torsdag 23/1-2014
Var på VC halv 12 för sprutan. Efter det åkte jag in till Karlskoga för att växla några ord med försäkringskassan och avdelningen jag låg inne på. FK besöket tog bara någon minut så jag gick in i sjukhuset i stället. Letade upp ”PICC-LINE avdelningen”, där de på måndag ska lägga om skyddet jag har på armen. Hittade en neutral dörr som skulle vara dit jag ska på måndag. Det som oroar mig lite är att jag ännu inte fått någon kallelse dit som utlovat. Samma sak med sjukintyget faktiskt, kommer det inte i morgon får jag ringa och bråka lite.
Uppe på avdelningen frågade jag om jag kunde få lite hjälp under helgen med sprutan då VC har stängt i Degerfors. Det var inga problem, så jag kunde dyka upp där. *skönt*
Slutligen är det en del som undrat om jag tappat en massa kilon nu när jag ”hungerstrejkade” så länge. Och faktum är att jag egentligen inte har gjort det. Dagen innan operationen vägde jag 90kg, och ett par dagar efter operationen 85. Hur många kilon gammal mat de kastade i sopkrogen vet jag inte, men ett par borde det ha varit i alla fall.
Något jag inte har nämnt hittills är att när jag åkte in till sjukan förra måndagen sa jag till mig själv att inte röka mer, och faktum är att jag nu inte rökt på 11 dagar. So far so good….
Fredag 24/1-2014
Klockan 11 var jag hos VC för dagens spruta. Bara 4 dagar till sedan slipper jag den. :-) Efter det var jag inne på jobbet en sväng då de lockade med semla, och det kunde jag inte motstå.
Precis som väntat var brevlådan tom idag. Jag blir så lack!!!  Jag skulle ha fått en kallelse till PICC-LINE avdelningen på måndag PLUS ett läkarintyg. Ringde in till avdelningen för att kolla läget, men då ”min” sköterska var upptagen när jag ringde skulle hon ringa upp, men det gjorde hon aldrig. :-( Det löser sig nog ändå för jag vet att jag ska vara inne klockan 11, men sjukintyget retar mig mer!
Sedan har jag på eget bevåg börjat minska på de smärtstillande tabletterna, så i stället för 2 bamsealvedon 2 ggr / dag tar jag bara 1. Sedan tar jag en liten tablett till mot smärtan.
Lördag 25/1-2014
Var uppe tidigt så redan vi 10-tiden var jag inne på avdelningen för att få dagens spruta. Alla satt och åt frukost när jag stack in mitt huvud och alla blev glada att se mig. Fick ge en snabb redovisning över hur saker och ting artade sig. :-) 
Förutom sprutan fick jag även hjälp att lägga en ny kompress ovanför ärret på magen. Idag var första gången som jag själv tittade på det och det såg nog bra ut, även om det kändes lite konstigt när jag tittade ner. Det är många nitar (agraffer) som ska tas bort om en dryg vecka.*ryser*
Blev också uppdaterad angående PICC-LINE besöket på måndag. Tydligen skulle jag inte få någon kallelse nu. Angående läkarintyget visste de inte så mycket, men det ”ska” vara på g.
Efter besöket på sjukhuset åkte jag inte till Örebro en sväng, och tittade runt i några butiker. Blev inget shoppande, bara skönt att se något annat än hemmet hela dagen.
Söndag 26/1-2014
Efter att jag fick hjälp med sprutan på avdelningen bad jag dem kolla om mitt sjukintyg var på väg över huvudtaget. Så visade det sig att det inte ens var skrivet!!! Så i morgon efter PICC-LINE omläggningen kommer jag att tassa upp på avdelningen, och kommer helt enkelt inte att gå förrän jag har ett i handen! Ska vi gissa på att de skriver fel startdatum med. 7/1 ska det stå! :-)
Måndag 27/1-2014
Var inne och lade om Picc-linen i morse och efter det tassade jag upp till avdelningen. Nu SKULLE jag ha ett sjukintyg med mig. :-) Och en halvtimme senare var det klart. Jag skojade och sa att de nog inte var vana att ha arbetsföra patienter. 
Sprang på doktorn som opererade mig med, och han tog personnumret i farten då han också började bli otålig på vad resultatet blev av labbunderskökningen av tumören. Jag sa till honom att jag inte ville ha någon mer behandling, då jag mår så bra nu. Men jag vet ju att om jag skulle få det så handlar det bara om att vara på den säkra sidan…
Onsdag 29/1-2014
Varit iväg på ÖoBs kickoff i Kolmården, därav att jag inte skrev något igår. Det enda jag kan säga om gårdagen förutom att det var trevligt var att jag blev så j-a trött redan vid 9-tiden att jag kastade in handduken. Men för ovanlighetens skull var jag typ först till frukosten. haha
OBS OBS OBS!!!
Idag ringde äntligen doktorn och skulle ge besked om provtagningen av tumören som de tog. Det var nu jag skulle få veta om jag skulle få cellgifter och ev. strålning. Oddsen att jag inte skulle få det var låga, det visste jag. MEN DE VAR TILLRÄCKLIGT HÖGA I ALLA FALL!!!! :-) För på de 22-24 ställen de kollat fanns det ingenting dumt! Så det är över nu! Jag lovar att axlarna sjönk en halvmeter, wow  tänka sig!!!
Givetvis ska jag på kontroller och dylikt, och picc-linen ska tas bort. Men annars så är det ”bara” för magen att läka, så är man fit for fight igen. :-) 
Fredag 31/1-2014
Nu glömmer jag att skriva här och det beror på att det inte händer så mycket, det är t o m så att jag nästan glömmer att ta mina tabletter, kanske är dags att sänka dosen ännu mer? Hmm….
Måndag 3/2-2014
Var på sjukan idag och lade om PICC-LINEen. Tog för givet att den skulle tas bort med tanke på det besked jag fick i onsdags. MEN doktorn hade inte skrivit det i någon journal så jag får ge mig till tåls. När jag kom hem hade det kommit en kallelse till ett läkarbesök med honom på onsdag. Så efter det kanske jag får ta bort den. I morgon ska jag ta bort agrafferna (nitarna) på magen. Bävar lite för det….
Tisdag 4/2-2014
Klockan 11:15 idag var det dags. Det som jag bävat inför. Nämligen att ta bort agrafferna, eller nitarna som har suttit på magen efter operationen. Detta gjordes inte på sjukan utan på Degerfors vårdcentral. Klockan 11:19 blev jag inropad och gick med tvekande steg efter systern som hämtade mig.
Väl inne på rummet presenterade hon sig och sa att hon var ny på det här så vi väntade på en syster till. Det är klart att jag ska få den nya! :-( Hon frågade vad som hade hänt mig och jag berättade, och när snabbversionen av sista månaden var klar  kom nästa syster och och det första hon säger var: ”Jaha, vad har du varit med om då?” Suck, jag bara tittade på den 1a systern och tyckte hon kunde berätta, men det gjorde hon inte så jag fick ta snabbaste versionen. *suck*
I alla fall skulle de använda en liten tång som såg ut som en sådan tång man klipper klorna med på hundar och katter´, fast inte så vass. Då nitarna nu suttit där i tre veckor hade de som läkt fast och hade lite ärrbildningar runt varje. Och att ta bort dem gjorde jätteont en sekund och sedan sved det. När de hade tagit bort 3-4 stycken fick de lugna sig lite innan de attackerade igen. Kom efter ett tag på att det gjorde lite mindre ont om jag spände magmusklerna och ”höll emot”.  De försökte få mig att tänka på annat, men det var liksom bara att glömma och det sa jag åt dem. Pga pauserna tog det ett litet tag då det totalt var ca 30 agraffer som skulle bort. 
När väl alla var borta gjorde de rent med koksaltlösning, och attans vad skönt det var när de baddade. :-)
Avslutningsvis fick jag en tape över och fick åka till apoteket och köpa egen för tapen är inte duschtålig. Får se om jag kan tigga lite bättre saker när jag träffar läkaren i morgon.
Onsdag 5/2-2014
Det första jag gjorde i morse var att ta bort tapen över ärret, ovanligt dumt att ha tape där då man sliter bort ärrbildningarna varje gång.
Vid 12 idag skulle jag träffa läkaren som opererade mig. Tog för givet att han skulle känna och klämma lite på min mage och beundra sitt mästerverk. Men det visade sig att han skulle skrämma skiten ur mig då han efter vi hälsat på varandra tog en stol och satte sig en 1/2 meter framför mig och tittade mig i ögonen och sa: -”Det KAN bli så att du får ett brev från Onkologen och det är därför jag kallat hit dig idag”.
Direkt började tankarna spinna iväg i 110. Hur kan det komma sig? Jag skulle ju inte… Jag behöver ju inte… Jag har ju inget…. MEN VA F-N !!!
Ovan rad tar ungefär en sekund att tänka och jag hann inte tänka klart innan läkaren sa åt mig att lugna ner mig, för tydligen är det som så att de har haft ett litet (ca 10 pers) telefonmöte om bland annat mig och bara för att jag är så ung så vill de ge mig en liten dos av något. Men det är inte klart än att de kommer att göra det, för de ska ha ett nytt telefonmöte antingen idag eller nästa onsdag. 
Det ska också direkt talas om att vi pratar om en mycket mild historia om det nu blir någon. Kanske ett par tabletter, eller någon spruta som är klart på en dag eller upp till en vecka. M a o så är vi inte i närheten av en tremånaders cellgiftsbehandling. Utan bara en liten skruttbehandling.
För återigen ska det talas om att jag INTE har något kvar i kroppen alls, doktorn t o m visade journalen 0/22. 
Och doktorns skäl till att kalla in mig idag var för lugna ner mig och tala om vad som kan hända, så jag inte helt plötsligt står med en kallelse i handen från onkologen och förstår ingenting. Så tack docktorn för förvarningen. Med mig från besöket fick jag en rejäl stumpa jag kan ha runt magen som en gördel. Slipper man tejpa mer. :-)
Nästa sak som var intressant var att jag fick betalt för att gå dit med. :-) Givetvis beror det på hur man ser det, men precis som det finns frikort för mediciner så finns det det för läkarbesök också. Och nu har jag varit på en del besök både på sjukhuset och vårdcentralen så jag har kommit upp till gränsen på 900kr. Jag påtalade idag om de akutbesök jag gjorde i början av januari som jag betalade med kort. Och när allt blev summerat fick jag tillbaka 400kr. Tack för det televerket!! Frikortet ger mig nu gratis läkarbesök närmaste året.
Efter besöket gick jag upp på ”min” avdelning en sväng. För jag har ju lovat att komma upp med en smörgåstårta när det passar dem, men alla såg så upptagna ut att jag inte ville störa. Så om S.D fortfarande läser detta får du gärna kolla dina meddelanden på Facebook. :-)
Så här ser ärret ut.
IMG_4571
Torsdag 6/2-2014
Det finns egentligen inte så mycket att säga om dagen. Har inte haft någonting med sjukvården att göra, nästa planerade sak är på måndag så PICC-LINEen ska läggas om. Eller så kanske de försvinner, håller tummarna för det sistnämnda. 
Pelles matte trodde att såret kliade som attan, men jag kan meddela att det inte kliar alls för tillfället. Och det har varit väldigt skönt att ha ”strumpan” runt magen. Den sitter still, så då gör det inget om tröja och byxor rör lite på sig.
Fredag 7/2-2014
Det enda som haft med operationen att göra idag var att räkningen för min tid på sjukhuset damp ner i brevlådan. 12 dygn med egen säng, mat (även om jag inte åt så mycket) och hälsan kontrollerad var 3e timme i alla fall efter operationen. PLUS operationen i sig, ett gäng röntgenbilder, blodprov mm. Allt detta för 880kr. Det är vid sådana här tillfällen jag kan sänka mig till Mona Salins nivå och säga att det är KUL att betala skatt!! :-)
Själva räkningen i sig tåls att titta närmare på:
IMG_4597
8e till 9e är 2 dagar… Check!
13e till 14 är 1 dag … Hmm!
Likaså med 14e till 15e.
Totalt blir detta 11 dagar eller om de räknar dygn. Men jag låg inne 12 (nästan). Alla skarpögda har redan sett att den 12 är spårlöst borta. Den 12 var en av de dagar jag bara åkte in och fick dropp i 7 timmar. Samma sak var det den 11e, men då fick man betala. :-)
Nåväl det var väl spenderade pengar!
Lördag 8/2-2014
Testar och ser hur länge jag klarar mig utan att ta några värktabletter, so far so good! (16:45)
Söndag 9/2-2014
Klarade nästan hela dagen igår. Men gick bet när det var dags att sova. Inte för att jag har några större smärtor, men ibland känns det lite. Och det lilla fick mig att missa John Blund. Så till sist tog jag en 1grams alvedon. Men det tog ett tag innan jag somnade in i alla fall. Tror jag gör för lite om dagarna, för det är inte så att jag ligget och grubblar över livet när jag går till sängs. Jag har hittills inte grubblat så mycket och tänker inte börja nu. Allt har ju gått bra! :-)
I morgon är det dags för omläggning av PICC-LINEn. Vet inte om den försvinner i morgon, men det är det jag ska lobbya för! :-)
Måndag 10/2-2014
Nähä, PICC-LINEen sitter kvar på sin plats. 
Även i natt somnade jag inte förrän 03:00. Tog till sist på mig ”strumpan” över magen så det skulle bli bättre. Men någon gång i sömnen har jag tagit av den, och DET skulle jag vilja se hur det gick till, för den sitter tight! haha
På vägen hem idag hoppade jag in på apoteket i Degerfors då jag måste hitta på något att ha över såret på magen, är än så länge överkänslig och det är det som ”känns” när jag ska sova. I alla fall visade det sig att de bakom disk hade kompress på rulle MED tejpfunktion på sidorna. Och bättre kan det inte bli. Så jag köpte våtservetter för sår och en rulle av kompressen och idkade lite självvård när jag kom hem.
Så nu får vi se när jag somnar i natt…
Tisdag 11/2-2014
Tejpdelen på kompressen var inte alls så bra som på sjukhuset, så jag fick komplettera med lite extra tape. Somnade sent i natt igen, jag som vill ligga på mage. :-(
Nytt rekord med de smärtstillande tabletterna idag. För i eftermiddags var jag tvungen att ta en tablett och det var den första sedan söndags kväll. M a o klarade jag mig 1 1/2 dygn. Om det berodde på att jag idag rörde lite mer på mig än vanligt eller att jag hade ont av andra anledningar vet jag inte.
I morgon ska de förmodligen ha telefonkonferensen om mig och om jag ska få någon mini-behandling snart. Då får vi se om doktorn ringer eller om det dyker upp ett brev vad det lider…
Torsdag 13/2-2014
Glömde visst bort att skriva något igår. Men det hände liksom inget så det var därför. Jag har inte hört något från sjukhuset än, men i morgon ska jag dit och chocka avdelningen lite så då ska jag passa på att jaga min läkare. :-)
I övrigt kan jag säga att jag tagit bort kompressen på magen, då tejpen i sig känns mer än såret nu. Däremot känns det lite,lite i magen ibland, skulle vilja veta om det beror på själva operationen eller om det gör lite ont när mat ska igenom tarmarna.
Fredag 14/2-2014
Tvingade upp mig halv 8 i morse, för i dag skulle jag göra något som jag lovat!
När jag låg på avdelningen lovade jag dem att komma upp med en smörgåstårta till dem för att de var så snälla och duktiga. Att det sedan inföll på alla hjärtans dag OCH exakt en månad efter operationen var lite komiskt. Nu räckte det inte med en tårta då det är 20-25 pers som arbetar varje dygn däruppe, så det blev två. :-)
De var lite sena med fikat så jag fick inte tacka alla när de satt ner, men jag fick prata med ett par av dem i alla fall. Den sjuksköterska som jag hade mest kontakt med var inte där och det visade sig att hon hade bytt avdelning. :-(  Nu ska jag i alla fall sluta att springa däruppe.
Doktorn som jag skulle jaga idag var ledig, så jag jagar honom på måndag morgon i stället.
Måndag 17/2-2014
Idag var det dags att lägga om denna PICC-LINE som jag har pratat om hela tiden, men idag var siktet inställt på att äntligen ta bort den!
För att ni ska veta vad jag pratat om tog jag ett kort på den.
IMG_4809
Jättebra slag att ha om man regelbundet tar blodprov eller får dropp mm. Men eftersom jag inte har använt den på flera veckor har jag lobbyat för att den ska tas bort. Så idag åkte jag in 1 1/2 timme innan den skulle läggas om för att forcera kommunikationen i sjukhuset. För OM jag skulle få mer behandling så skulle det vara i så liten skala att denna pipeline in till hjärtat inte behövs.
Jag gick upp till kirurgavdelningen(inte samma ställe som jag låg inne på) och frågade efter min läkare, men han höll för stunden på att operera en patient. Systrarna frågade vad jag hade på hjärtat, och jag sa att jag hade 2 ärenden. 1. Så ville jag veta om läkaren skrivit att PICC-LINEen kan tas bort. 2. Så ville jag veta OM det skulle bli någon yttligare behandling, då jag var rädd för att ett nej i den frågan skulle informeras genom ”icke-information”.
Jag blev tillsagd att sätta mig ner och bara en minut senare kom en annan syster och bad mig följa efter henne. Väl inne på ett rum förklarade jag mitt ärende igen och hon sa att hon skulle ringa doktorn, vilket jag tyckte var dumt då han höll på med en operation och systern egentligen bara behövde kontrollera om doktorn skrivit något i min journal.
Hon var envis och ringde i alla fall, och fick tag på någon som kunde fråga doktorn, och ganska snart fick jag svar att den nog kunde sitta kvar ett tag till…
Då surade jag ihop och undrade varför då den verkligen inte gjorde någon nytta alls. För så länge den sitter kvar känns det inte som om allt är klart. Men knappt hann jag argumentera klart innan syster nummer 3 knackade på dörren och sa att hon fått information om att PICC-LINEen kunde tas bort!! :-)
(Senare visade det sig att ytterligare en Christer hade gjort samma operation och doktorn hade blandat i hop oss.)
Glad som attan var jag när systern ringde till rätt plats och sa till dem att ta bort den! :-)
Bad slutligen doktorn ringa upp mig när han fick tid så jag fick information om fråga nummer 2.
Var lite nervös att ta bort PICC-LINEen då det faktiskt var en slang som gick från armen till hjärtat. Tack och lov var det min favorit-dam som fick äran att ta bort den, vilket var samma dam som satte dit den för en dryg månad sedan. Nervositeten var obefogad då det inte kändes alls. :-) 
Gav henne en kram och sa att nästa gång får vi ses på mitt jobb! :-)
 
Ett par timmar senare ringde min läkare upp mig för att kolla läget. Det var då han sa att han behandlat 2 Christer.
Han hade även fått svar ifrån onkologen i Örebro om de skulle behandla mig ytterligare.
 
SVARET PÅ DET ÄR ATT DE INTE SKA GÖRA DET!!
 
Så för andra gången är jag färdigbehandlad, och PICC-LINEen är historia… tumören är borta… magen läker sakta men säkert och på fredag börjar jag arbeta igen.
 
M A O kommer jag med detta att avsluta min ”sjukdomsdagbok”, för nu är allt klart. :-)
Jag kommer få gå på kontroll 1 gång / år närmaste 5 åren, men det känns bara bra.
 
Tack alla för snälla och peppande kommentarer, ni är bäst!
 
/Christer
 
 

THE END

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 

75 thoughts on “Husses dagbok när han opererade sig.

  1. Ann,Kassia och Silvana

    Stort grattis till ett fint och friskt avslut på dettasjukdomsförlopp. Äntligen ärdu frisk och snart är du tillbaks i gamla mönster igen. Bra att du slutat röka, där sparar man in mycket hälsa och pengar! Jag slutadeför 3 årsedanefter 35 årsrökane. Har varit ” intresant” att följa dig idin resa med sjukdomen. Tackför att du delat med dig av allt. Kryapå dig och hälsa kissarna med en liten klapp från oss.

    Reply
  2. Maud Petersen

    HärligT Grattis till att allt gått så bra.
    Förstår att det känns skönt med att du nu kan avsluta detta kapitel i ditt liv.Kram

    Reply
  3. Maud Petersen

    Oj..det var inget litet sår. Men skönt att du läker fint.
    Och håller med dig..kostnaden för hela ”kalaset” är inget att klaga över.
    Fortsätt krya på dig!

    Reply
  4. Inkan och Ligan

    *fnissar lite* Du ser ut på magen som ett av mina knän ungefär. *ler*
    Skönt i alla fall att allt verkar bra, även om läkaren skrämde skiten ur dig, fast för att vara snäll. Jaja… låter lätt puckat de där. :-) *Kramar om*

    Reply
  5. Carina

    Kikade in igen! Vilken oerhörd lättnad att du slipper strålning! Och att du mår bra, eller mycket bättre! Hoppas det gick bra att ta bort agrafferna idag.
    Kramar!

    Reply
  6. Alice

    Vilka härliga nyheter!
    Nu får du se till att krya på dig ordentligt och jag misstänker att M&M njuter av att ha dig hemma och tar god tass om dig. :)
    *nosbuffar*

    Reply
  7. Mimmi, Tarzan, Sessan

    Härligt Christer, att läkningen fortgår som det ska. Hoppas det fortsätter så.
    och att du slapp påse på magen. Kan ju inte vara så trevligt.
    Nu är säkert Max och Måns super glada att du är hemma hos dom igen.

    Tass tass

    Reply
  8. Findus, Isak och Rasmus

    Vi önskar god bättring efter operationen! Hoppas att läkarintyget kommer på måndag, för man behöver ju det till försäkringskassan och annat. Skönt att du är hemma igen, tycker nog både M&M och husse själv… Kurr och burr.

    Reply
  9. Mimmi, Tarzan, Sessan

    Du får fortsätta att krya på dig. Max och Måns har säkert saknat dig och du har säkert saknat dom., Du får ta det försiktigt i början. Skönt att det går bra med toabesöken iaf

    Tass tass

    Reply
  10. Elisabet Hydén

    Rekommenderar hem till gården TV4, Ryggläge ostbågar och koncentrerad juice blandat med en liter mineralvatten. Lättdrucket i mängd.

    Reply
  11. Kattson

    Bra att det går framåt och att du kan görna nr 2 utan större besvär. Viktigt att allt kommer igång. Bra också att du bara kan titta på tråkiga filmer på TV nu, för du lär inte ha några större svårigheter att hitta såna.

    Reply
  12. cherie karlsson

    Tårarna rinner när jag läser och ser den vackra filmsnutten på Max och Måns! Herre Gud så mycket du gått igenom, kunde inte tänka att det var så stor operation. Gott ni har varandra Måns, Max och du. Önskar dej snabb återhämtning och vill tacka så mycket för alla underbara foton med jam som du delar med dej! Kramar till dej och Killarna! Cherie

    Reply
  13. Maud Petersen

    Kan tro att det var skönt att sova i sin egen säng med bästa grabbarna som sällskap.
    Försök nu koppla av och bara krya på dig. Kram till er alla.

    Reply
  14. Jennie

    Vad skönt att det har kommit igång,,
    och hoppas du slipper spy mer. Nu får du krya på dig, så du får rå om kissarna. Du ska veta att vi tänker på dig!!! Kramis

    Reply
  15. Kolfart & Maja

    Oj, vilken pärs! Hoppas nu att det värsta är över och att det fortsätter läka och gå åt rätt håll så du får komma hem till dina längtande missar snart. Vi håller tassar, svansar, tummar och tår för det!
    Kramisar och nosgos!

    Reply
  16. Elisabet Hydén

    Jo du tarmen som finns kvar får jobba dubbelt upp. Förbered dig på korta startsträckor till toa men man vänjer sig, Viktigast är dock att man lever.
    .

    Reply
  17. Alice

    Vi håller tassarna för att du snart får komma hem till killarna och få lite spinnhealing och tassupunktur. Gissar att ni saknar varandra lika mycket. :)
    Skönt att tarmarna börjar komma igång igen!
    *nosbuffar*

    Reply
  18. Dui och Deco

    Skönt att op gick bra och att du slapp påsen! Klart det gör ont,de har ju rört om en del..typiskt med hicka mitt i allt! Vi tänker på dig och Max och Måns. Hoppas att du får komma hem fort så missarna får ta hand om dig lite. Nosbuffar

    Reply
  19. Jennie

    Skönt att höra i från dig :) att allt gick bra. Du är en kämpe. Krya på dig nu så kissarna får sällskap :) Kram♡

    Reply
  20. Peter

    Men jösses vilken pärs. Jag är helt matt efter att ha läst om hela resan. Skönt att du slapp påsen i alla fall. :)
    Håller tummarna för ett snabbt tillfrisknande.

    Reply
  21. Nalle

    Hmmmm. Hicka? Tycker du det är konstigt efter all sprit du badat i ?
    Sitter och funderar på hur det går med Röksuget eller du kanske har varit duktig och slutat?
    Ha det bäst snart får du komma hem till killarna igen och Hua vad gos det kommer att bli när dom tjurat färdigt. För det gör dom väl när du kommer hem?
    Kramar o Nospussar
    Nalle, Lasse o Sören

    Reply
  22. Maud Petersen

    Härligt att få ett livstecken ifrån dig.
    Strongt gjort att komma upp på benen men ju fortare desto bättre säger dom som vet.
    Hoppas du piggar på dig snart och att du får ordentligt med smärtlindring.
    Kram

    Reply
  23. sr. Carina

    När du kommer hem, lär du inte kunna vare sig lyfta eller bära på mycket länge. Hojta till om du behöver hjälp med sådant eller något annat – jag finns redo på bilavstånd och hjälper dig gärna!

    Kram från sr. Carina, klosterkatternas tjänarinna.

    Reply
  24. Kattson

    Vi håller så klart tassar och tummar för husse – alla vi på Södertälje Katthem. Och givetvis vi två, Glora och jag (Stellan) som just nu bor i jourhem. Läkarna är duktiga. Hoppas du slipper påsen på magen, men man står ut med den också om det är nödvändigt.

    Reply
  25. Skat-Ann

    Tänker på dej Christer. Det är jobbigt med sjukhus, men de tar hand om dej och du kommer att bli bra igen. Skriv av dej det hjälper. Alla dina vänner undrar ju hur det går för dej och vill stötta dej så gott det går. Löradgskvällenkramenpå dej :P

    /Skatis

    Reply
  26. Sidentass

    Här hålls 2 tummar o 32 tassar för att du snart ska vara lika kry igen som dina fina gossar där hemma är!

    Dålig tajming detta med diakonissan, istället borde man sätta upp ett stort plakat på väggen med Info om att hon finns att tillgå för den som så önskar Tassehälsningar från oktetten o deras Matte i Linköping

    Reply
  27. Maria

    Att skriva är också en läkande sak man behöver prata försöka förstå bearbeta. Du är stark som skriver och berättar och som många skriver det här kommer gå bra. Klart man måste få gråta tjura hemma är alltid bäst <3 Klart katterna känner av hur du mår de kommer hjälpa dig massor i läkningen. Skrattade lite mitt i berättelse när diakon kom. För var det något man lärde sig så var det att vänta tills du fått kaffe och vara tyst när vi öppnade ihop ;) Kram till dig det här kommer kännas men du fixar det

    Reply
  28. Heléne

    Jag tänker på er – husse och kissar!
    Jag önskar dig ett snabbt tillfrisknande!
    Skönt att du har en bra natt sköterska – Måns :)

    Reply
  29. Bröderna Bus och Busan

    Vi och vår matte, Rozie håller alla tassar, kattklor, svansar, tummar och tår för att du ska bli fri från den där ”klumpedunsen” som blockerar.
    Kurrelisvansvift från oss och en styrkekram från vår matte. ♥

    Reply
  30. Brittmari

    Oj….detta har jag missat…..Vi, en tvåbening och 3 fyrbeningar skickar massor av skyrketankar till dig!
    Hua, för sjukhus, sjukdomar, sprutor och kontrastmedel (lät inget vidare – är dålig på att dricka vanligt vatten ens).
    Önskevisionen om att allt går lätt och bra skickas per tankekraft, anländer om några sekunder :)
    Kram på er alla från Brittmari, Vännen, Felicia och Pussi i Örebro

    Reply
  31. Kjelle Bus aka Charlie Rascal

    Min matte gillar inte heller sprutor eller blodprovstagningar !
    Fast hon har en del tatueringar , men det är INTE samma sak !!
    Hon har däremot inget emot att sticka andra :)
    Japp hon jobbar som USK:a min matte.
    Förstår att du åkte hem , för man är ju mentalt inställd på att informationen man fått ska stämma.

    Reply
  32. Mimmi, Tarzan, Sessan

    Då kan vi ta varandra i hand Christer, jag hatar sprutor jag också,
    *Ryser vid blotta tanken*
    Hoppas innerligt att det går bra med operationen på Tisdag.

    Bibliotekskatten Dewey, läs den. Den är jättebra.
    Den har jag oxå läst.
    Så den rekomenderar jag verkligen att du läser.

    Tasskram
    Mimmi*s, Tarzan*s Sessan*s, Matte

    Reply
  33. Sara

    Hoppas och tror att allt kommer att gå toppen! picc-line är smidigt och bra, du vänjer dig! :-) Har ju iofs inte haft någon själv, men jag lägger ju ofta om de patienterna på jobbet och de är så nöjda! Håller tummar och tår för att allt går bra under operationen! Ta hand om dig, kram från syster Sara

    Reply
  34. Katterna Nyby

    Jag har fått samma medicin som du husse.
    Trevlig Klyx not! Håller tummar o tassar för dej. Hoppas du har någon pålitlig som ser till M&M. Så du slipper oroa dej. Kram

    Reply
  35. Dui och Deco

    Man ställer ju in sig och laddar mentalt så det är klart att det inte funkar när de helt plötsligt säger 12 timmar istället.. Vi tänker på dig! Nosbuffar från oss och kramar från matte

    Reply
  36. sr. Carina

    Jag förstår precis hur det kändes med alla fördröjningar… man ställer liksom in sig på att härda ut en viss tid, portionera ut både orken och nerverna s.a.s. och då brister det när planeringen inte stämmer. Känns ändå bra att du får så bra vård och att de inte drar ut på saker och ting utan verkligen tar itu med det hela direkt. Att du fick en kateter för provtagning m.m. är ju toppen – men de visste kanske att du inte gillar sprutor? Karlskoga ett bra sjukhus! Du kanske får tillfälle att prata lite vänligare med diakonen vid något annat tillfälle? ;)

    Reply
  37. Mozart och Vincent

    Vi håller både klor och tummar för er husse! Hoppas, att ni får hem honom snart och att allt blir som vanligt igen.
    Tasskramar till både er och er husse
    Mozart och Vincent

    Reply
  38. Inkan och Ligan

    *nötter typ* Att tala om vad som händer är liksom A och O. Ja jag är fd uNdersköterska åxå. Plus allt annat som Crazy CatWomen.
    Pkram och Puzz fast de blev lite i oordning. Men sån e ju ja vettu. :-)

    Reply
  39. Linnsen

    Fick en tår i ögat igår när jag läste… Jag hoppas att det kommer gå bra med operation och tillfrisknande!

    Kram Karin

    Reply

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>