april 3

Återbesöket

I går morse var det då dags att återigen åka in till stickisen och kanske få ta bort slangen som satt i bröstet, så att blod och var skulle kunna sippra ut. Vi hade båda haft en god natts sömn även om husse inte var så förtjust i att få en tratt i ansiktet med jämna mellanrum. :-)

Som vanligt var resan in (och hem) en pina. Vi har ca 3 mil enkel resa och som vanligt protesterade jag högljutt hela vägen.

(Filmen är från en av flyttarna)

Väl framme upptäckte husse att jag hade kissat i transporten också, och de var nu som husse helt plötsligt tyckte att allt var jättejobbigt. För det var ingen tuff Max som satt i transporten. Det var mest synd om mig i hela världen där jag satt med stora ögon och tratt över huvudet. :-(

Vi tassade in hos stickisen och jag fortsatte att jama i högan skyn. Husse som nu (kanske pga sömnbrist och annat) var nära att börja gråta stålsatte sig så mycket som han kunde. Samtidigt kom det in en dam som började prata med mig där hon stod med ett kuvert i högerhanden. Husse tyckte det var jobbigt med, även om damen bara ville väl och hyste stor sympati för mig. När det väl blev damens tur gick hon fram till kassan och lämnade över sitt kuvert. Tanten bakom kassan reste sig upp och försvann en minut för att senare komma tillbaka med en liten urna. Och vände sig om och sa hej då till mig och husse höll på att dö…

Samtidigt som allt detta hände kom det in 5 hundar och jag var livrädd för dem, husse visste det och struntade helt och hållet i om någon ville sitta ner. Denna lilla bänk var vår och ingen annans! 

Som ni förstår var nu både husses och mina nerver utanför våra kroppar och det var då det kom en tjej och frågade om detta var Max?

Vi gick in i ett litet rum och husse öppnade transporten och torkade rent den så gott det gick med lite papper. Själv hoppade jag ner på golvet och gömde mig under en liten bänk som fanns där. Tjejen var ingen riktig stickis utan någon slags undersköterska (om man kan jama så). Hon såg att husse höll på att börja grina och det hördes nog när han pratade med. Hon frågade om husse ville bara med och ta bort slangen, för det såg så fint ut. NEJ, det ville han inte och husse undrade i stället och inte jag kunde få någon lugnande då jag var så stressad. Detta kunde inte hon besluta om, så hon fick hitta en stickis och fråga.

En liten stund senare kom hon och stickisen in och de avrådde från lugnande då det faktiskt kunde ha motsatt effekt då det sved mm

Husse gick då ut så de fick ta bort slangen och husse få sig lite friskluft.

Bara några minuter senare kom de ut och hämtade husse där han stod på gräsmattan och tittade upp i björkarna.

Stickisen (som nu tagit över) sa att det såg bra ut. Husse frågade om jag fick ta bort tratten och om Måns kunde komma in igen. Måns kunde komma in och tratten kunde avlägsnas när jag var under uppsikt.

Efter 25 minuters ny protestsång var jag hemma igen. Men husse hade inte tid att stanna utan han åkte direkt till sitt jobb. :-(

Men vid 8 tiden i går kväll om han hem, och DÅ tog han bort tratten! :-)

IMG_2624

Jag tvättade och tvättade mig. För jag var ju SÅ skitig. Tänker er själva att inte kunna slicka rent sig på två dagar.

IMG_2626

Husse försökte ha koll på vart jag slickade så jag inte slickade i såren. Men mestadels slickade jag bara runt omkring och resten av pälsen förstås.

Först 2 timmar senare föll det sig så att Måns satt på trappen och vi fick träffas igen.

IMG_2629

Husse bjöd oss båda på räkor som han köpt framför att för att lura i Max antibiotika.

IMG_2631

Max är inte så lättlurad så husse fick ta till det klassiska knepet igen…

Husse har nu stängt dörrarna så ingen av oss kan komma ut.

Än så länge har vi nöjt oss med att vara inne.

 

Här kan du dela om du vill.


Copyright © 2014. All rights reserved.

Posted 3 april, 2015 by Max & Måns in category Brummis, Film, Husse, Sår, Stickisen

3 thoughts on “Återbesöket

  1. Ann

    Hej på er! Vilken pina att behöva åka till stickis så där, även om de där vitrockarna menar att hjälpa. Synd att det kom så många hundar och gjorde allt värre, för att inte tala om kvinnan med urnan.. ( matte hade blivit väldigt ledsen ) Den dagen den sorgen…. Nu hoppas vi att du piggnar på dig vännen och att allt var är borta ur ditt sår. Hälsa …

    Reply

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>