november 30

E 0.04

Ni tvåbeningar har E4an har husse sagt.
Idag jamade vi så vi fick E 0.04 här hemma. Med all snö går man där det är som minst. För man är ju inte misse för inte. Och i vårat fall när vi ska ut på patrull betyder det att vi går precis brevid huset.
Och det gick bra så länge som man inte fick möte, dvs att brorsan kommer springandes. Eller jag för den del, för nu när det är så kallt, är det som om tassarna säger: nu ska du in!
Mao hoppas vi också att husse inte låser våran lucka, för då kommer vi knocka oss själva.

Så den väldrillade husse vi har gjorde som vi jamade till om. Breddade vägen så vi kan mötas utan att någon stolthet måste gå förlorad.

Sedan ska vi också erkänna att utevarven blir kortare och kortare.
Vid -10 grader tycker till och med vi att det är kallt efter ett tag.

Så en gammal favoritplats kommer väl till hands så här års.

Här kan du dela om du vill.
november 30

Vinterjakt.

Nu verkar det som om alla muslingar ligger och trycker någonstans där under all snö.
På gräsmattan utanför har vi 40 till 50 centimeter snö, så nu är det nya mål som gäller.

Med andra ord får vi fokusera på fjäderkotletterna!
Det är lurigt för all snö gör det svårt att fånga dem. Husse har sett oss smyga på dem flera gånger men inte haft en chans att komma nära.
Tills idag…
Husse sitter vid datorn och knapprar när han plötsligt hör Måns:

”Husse! Husse! Kolla vad jag har fångat! Är jag inte duktig??”

Husse hörde ett svagt pip när han vände sig om, och där i hallen satt en överlycklig Måns med en talgoxe i munnen!

”Titta husse!!”

”Upp i luften med dig!”

”Mums, mums, kras, kras”

”Ash, snart inget kvar!”

”Sista tuggan!”

När Måns var färdig låg det endast ett par fjädrar kvar på golvet, och lite dun.
Sedan sprang han ut och försökte fånga fler, men vad jag vet lyckades han inte.

Husse pratade med Sigges matte idag, och hon skvallrade om att vi brukar sitta vid deras fjäderkotlettsrestaurang och smyga på kotletterna.

Men givetvis förnekar vi all kännedom om detta!

Här kan du dela om du vill.
november 28

Våld och idoldyrkan.

Vi börjar med våldet.
Efter förra antibiotikattkuren har jag lärt mig ett och annat.
Bland annat har jag uppdaterat nosen till Ver. 2.7.
Vilket innebär att oavsett vilket godis husse blandar tabletterna i tar jag bara godiset och lämnar det äckliga kvar.
Detta har medfört att husse nu brukar våld på en stackars hjälplös misse som mig.
Först tar han 2 av sina klor och trycker på mina kinder såpass att jag måste öppna munnen. Och just när jag gjort det kastar han in det äckliga så jag måste svälja!
Och det smakar ju skit, om man ska jama klarspråk.
Ibland använder jag mitt 6e sinne och går undan när det är dags, vi missar kan ju se sådant på dagsetappers avstånd.

Idoldyrkan.
I och för sig visste vi att Katten Gustav är en katt som varit med om mycket i livet.
Med andra ord har vi mycket att lära av honom, vis som han har blivit efter alla år som utekatt.
Och det är just på utefronten vi vill ha lektioner i att jaga! Smyga fram ljudlöst genom natten, vänta på rätt ögonblick innan man slår till.

Fram tills häromdagen var han en medelmotta i våra ögon, tills han i förbifarten säger:
-”När jag tog in en kanin”

Snacka om att vara ödmjuk!

Hade vi tagit in en kanin skulle vi tala om det för hela världen!
Jamshower, intervjuver, hålla torgmöten med tusentals katter och skrika:
”Yes, we can!”

Men det är kanske därför Gustav är Gustav, för han behöver inte jama om sig själv. [Eftertanke!]

Så häromdagen dyrkade vi Gustav lite på vårat sätt!

Knäböjer inför Gustav i hans riktiga päls…. Respekt! (Undrar vem donnan är?)

Här kan du dela om du vill.
november 27

Tre nötter i skogen

I går kväll gjode jag husse glad genom att hoppa upp i sängen och gosa med honom. Det husse tyckte var intressant var att Måns som alltid hoppar upp, gjode det igår kväll med. Men efter bara någon minut hoppade han ner, satte sig vid garderoberna som för att ge plats åt mig.
Husse ropade ett par gånger och då hoppade jag upp till honom. Han nosbuffade mig ett par gånger, för att få mig att inte lukta stickis mera. Men det försvann inte i alla fall.

I morse när husse var ute för att ta en stinkpinne, satt vi innanför skjutdörren och önskade att vi fick gå ut med.
Och husse tänkte så här:
-”Hmm, -8 grader ute. Snö som med råge räcker missarna upp till magen. Spelar roll om jag släpper ut dem. De kommer ju lika snart att komma in igen.

LURAD!!!

Måns gick ut och kom inte in på 2 timmar!

Själv gick jag ut men stannade nära och tittade in till husse en gång i kvarten ca.

Husse upptäckte Måns vid grannhuset. Då hämtade han blixtsaken och ropade på honom.
Detta blev resultatet. Klicka på bilden för att se det stort!

Så vi är nog inte som alla andra missar.
Men då passar vi med den husse vi har! ;-)

Här kan du dela om du vill.
november 26

Fy JAM vilken dag!

*Varning för känsliga kattögon, otäck bild längst ner*

Det började redan igår.

Av oklar andledning barrikaderades luckan. Dator och något jamarns nät kom i vägen. Den för mig kända transportburen kom fram i hallen, och jag visste att något jobbigt skulle hända.

Måns den fjanten gick och la sig i buren, för han vet inte vad den innebär.
Husse fick i alla fall sova ensam i natt.

Innan husse hoppade till sängs ringde han till stickisen. Och han sa att det var lugnt att vänta till idag.

Husse åkte till jobbet jättetidigt och fast vi stod snälla i hallen fick vi inte följa med ut.
Mitt sjätte sinne sa mig att något skulle hända, så ja la mig och vila på det nya vilostället. Där är man trygg, trodde man…

För tydligen hade han ringt till sickisen ifrån sitt arbete, för straxt efter 10 kommer husse hem igen.
Tar fram buren och tittar på mig… aj aj aj tänkte jag. Och husse försökt greppa mig, men fast jag hade jätteont hoppade jag ifrån husse och haltade ut i köket med husse i hasorna.
Till sist fick han fatt på mig och tryckte in mig i buren, fast jag visade bestämt att jag inte ville!

När jag till sist hamnat brevid husse i brummisen, började jag min klagovisa. För OJ vad jag inte tycker om att åka bil. Och sist jag åkte i brummisen lyckades jag komma ut ur buren, men husse fuskade denna gången så det var omöjligt!
När husse hörde min klagovisa körde han in ett finger till mig och jag strök min kind emot det. Då blev husse helt glansig i ögonen och sa högt till sig själv:
-”Det är för 17 bara ett ben skärp dig nu!”

De kändes som om vi åkte längre än sist, och det gjorde vi. Bara några minuter men i alla fall.
Det visade sig att vi skulle till en ny stickis, och en pervers sådan skulle det visa sig!

Jo, för det första han gjorde var att köra in något kallt kladdigt i baken på mig! Ush. Så gjorde inte den förra stickisen. Tydligen skulle de kolla om jag hade feber, men cool som jag är hade jag bara lite feber. ;-)

Husse kunde inte hjälpa till så mycket mer, så han sa att han skulle åka tillbaka till arbetet.
När han var på väg ut ur rummet sa stickisen: -”Titta, han kollar efter dig”
Då vände sig husse om och fick se mig, hjälplös, liten och övergiven av den husse han älskar.
Då blev husses ögon ännu glansigare och han nästan rusade ut till bilen.

I sex timmar var jag där innan husse kom och räddade mig!
Men OJ vad han skulle prata med stickisen… zzzzz
Jag ropade och jamade allt jag kunde för jag hörde ju husse, och till sist kom han fram och hälsa…
Sedan pratade de ÄNNU mera.

Och Walter med W. Katten en våning upp var inte mycket att jama med under dagen. Knappt han svarade på tilltal. Högfärdig typ!

Husse fick i alla fall veta och de inte hade satt något drän, då sårena (Yepp, det var två stycken.) satt så bra till tyngdlagen skulle göra sitt. De hade tömt mig en en massa var, och JA det blir att tugga antibiotikatt en dryg vecka framöver.
Jag har en massa vätska ovanför benet , men det kommer att försvinna.

Till sist kom vi hem i alla fall, och husse fick givetvis höra min klagovisa denna gången med!

Väl hemma ställer husse ner buren i hallen och öppnar åt mig. Måns kommer springades och går fram och nosbuffar… HUSSE. Men vad jam, vem är det det är synd om här egentligen?

-”Hallå!! Kommer du ihåg vad stickisen sa ang. att gå ut?”
-”Ja att du fick gå ut om du verkade stressad, så tjatig är du inte” sa husse och vände klacken till.

Han kanske hade rätt… jag gick och la mig under sängen och somnade.

När husse såg att jag var vaken igen fick jag ett par torrisar, han vill inte ge mig så mycket idag.
Då tog han kort på mitt ärr… Och kolla vilken fin päls jag har, och så tog de bort det!
 

Om det beror på att vi är innelåsta vet jag inte, men Måns har varit hussigare än någonsin sista timmarna. Nosbuffarna har bokstavligen haglat över husse.

Sedan säger husse till sist att det är skillnad på stickis och stickis!
Den nya väljer han 7 dagar i veckan från och med nu!

Nosbuff från en skadeskjuten men icke uträknad Max!

Här kan du dela om du vill.
november 25

Ont i benet

Ok, husse såg ett litet sår för ett par dagar sedan, men det är mer regel än undantag vad gäller mig.
Och jag har kurrat lite minde än vanligt ett par dagar, men har i alla fall nosbuffat och trampat på.

Men under dagen medans husse var på jobbet har något hänt, ena frambenet har svullnat upp och jag har ont som attan om jag ska vara ärlig. :-(
Så när husse klev in i hallen hittade han mig sittandes med ena framtassen i vädret. Husse klappade Måns ett par gånger innan han gick fram till mig och klappade mig försiktigt på huvudet.
Men när han skulle klappa på ryggen, jamade jag till, för det gjorde ont.

Så nu har husse letat fram telefonnummrena till stickisar.
För denna gången kan vi nog inte vänta ut det…

Kämpade mig upp hit så kanske man får vara ifred.

Här kan du dela om du vill.
november 24

Måns chockar husse!

Som vanligt har husse arbetat och när han kom hem och parkerat brummisen gick(läs:pulsande) han mot huset.
Det vita har fortsatt och trilla ner hela dagen, och blåser gör det som jamars!
Och eftersom vädret är som det är trodde ju husse att vi legat inne hela dagen. Men icke!

För i mörkret från skogen hörde han ett jamande, och ut i ljuset kommer Måns springades, eller mer hoppandes genom snön!
Och då höll husse på att trilla på ändan i ren chock! tihi
Måns sprang ändra fram till husse och strök sig kring hans ben, och kurrade nöjt! :-)

-”Vad gör du ute min vän?”
-”Kollar bara lite!” sa Måns och såg full i jam ut!

Själv låg jag i hallen och väntade när Måns och husse kom in.¨
När husse senare skulle ut och flytta på det vita följde vi båda med ut.
Var rätt så kul att springa i snön!

”Hmm, var det inte en musling här under?”

”Skönt ställe, lä men ändå full uppsikt!”

”Jaha, nu har brorsan hittat ut med. Tror jag ska ge honom på pälsen!”

”Attack!!”  [Nä det är inte photoshop, har tagit ett identiskt kort inne med, hehe]

”Sigge den gubben lyser med sin frånvaro!”

”Dags att gå inåt.”

”Kö till luckan!”

Visst är vi inte ute hela dagarna nu, men en patrull då och då. Utanför rinner det vatten, och det är så gott och kallt. Så dit går jag ganska regelbundet.

Här kan du dela om du vill.
november 23

Dolphins nästa?

Undrar om Norrköpings Dolpins behöver en ny spelare? Brorsan Måns mäter 2 decimeter ovanför marken och sänker gärna en kasse eller två! Och 2 decimeter eller 2 meter är väl inte så mycket att jama över?

Detta hände i natt…
Straxt efter fyra kom jag in efter patrullering och hoppade upp genomsur till husse för att bli lite gosad med. När jag hade torkat och lagt mig till rätta på husses kudde låg vi där och njöt av livet! I alla fall jag. tihi
Just när vi var på gång att somna hörde vi brorsan komma in. Och bror är inte den högljudda typen, så vi blev lite förvånade när han jamade till några gånger. Kanske något hade hänt honom?

Både husse och jag hoppade upp ur sängen och gick ut i hallen.
Och där satt Måns, lika glad som Gollum med sin fisk vid vattnet, fast med en fet mus! Den slängde han in i väggen, över golvet fram och tillbaka.
”My pressures!!!”
Jag vågade inte gå nära, för självfångade möss är något man försvarar, oavsett blodsband!

Måns själv menade på att detta var för att hålla spökena borta, och jag hoppas att det hjälper.
Husse och jag gick in i vardagsrummet en sväng och när vi kom tillbaka var Måns inne i datarummet.
Nu var han inte lika lycklig, för likt en basketspelare hade han ”sänkt” musen i papperskorgen!
Och det var attans svårt att få fatt den igen.

Så nära men ändå så långt ifrån!

Här då?

Där är du! Men hmm…

Husse som nu tyckte att det var dags att somna om, försökte få upp den med en liten spade han har till eldstaden. Men som vanligt hade Måns inte gjort sitt jobb, och musen levde fortfarande.
Så den tog sikte mot botten, vilket resulterade i att husse fick ta bort papper för papper för att komma åt den.
Till sist tog han papperskorgen och gick till ytterdörren, öppnade dörren och kastade ut musen.

Detta gick så fort så Måns hann inte riktigt med.
För när husse och jag lagt oss igen hörde vi ”skrammel” ”rassel” ”jam”

Då letade stackars Måns fortfarande efter musen, men den var ju inte kvar… :-(

Här kan du dela om du vill.
november 23

Hjälp det spökar! *ryser*

Natten som var sov vi så tätt intill husse som man bara kan.
För tydligen är det ett par katter som går igen. Katten som bodde här innan vi flyttade in, Ramses, lever och har hälsan. Så det kan inte vara han.
Faktum är att de på något konstigt sätt känns igen, fast deformerade förstås.

För vilken misse har 5 tassar?
Vilken misse saknar huvud?
Vilken misse är genomskinlig?
Vilken misse skakar konstant på huvudet?
Vilken misse har tassar som ser ut som benknotor?

Här är bildbeviset som husse har visat oss. *ush!*

Husse själv påtalar att detta är Max och Måns,
men han kan ju inte ha alla missar hemma!!

Här kan du dela om du vill.
november 21

Ny viloplats

Efter att ha haft det HF(hussefritt) i 19 timmar dök han upp till sist.
Visst är det gott när han är borta ibland, men man saknar att bli gosad med, klappad på och att ge honom nosbuffar.
Så när han kom hem var jag tvungen att buffa ifatt.
Måns var inte hemma just då, så jag fick det extra bra. Låg i sängen och jamade bara lite lätt som kom husse tassandes och lade sig brevid. Krr Krrr……

Efter att jag fått en skinkbit skulle husse iväg en sväng igen! *suck*
Men när han gick ut och låste dörren kom Måns springades över gräsmattan
-”Jag då? Jag då?” jamade han på sitt ynkliga sätt.
Detta slutade med att husse låste upp och gick in igen för lite Månsgos. Nu vet jag att husse försöker vara rättvis vad gäller skinka, så jag såg till att hålla mig nära när Måns skulle få sin bit. För då fick jag en till… tihi

I vilket fall försvann husse en timme och när han kom tillbaka började han röja upp utomhus. Och när det var färdigt fortsatte han inne, och sprang fram och tillbaka. Men när han hade dissat mig för 7e gången där jag låg i sängen och väntade på gos, jamade jag till och krävde mer. Givetvis med lyckat resultat!

Viloplats var det ja.
Sedan vi flyttade in har det stått en sak ivägen för den ”nya” platsen. Men nu har husse sett till att saken fått ett nytt hem då den inte passade in här.
Och då var det som gjort för Måns och mig att ligga i.
Tydligen använder man det stället till att elda i vanliga fall, men husse eldar på ett annat ställe som är kattsäkert. Och vi kan inte annat än att jama att det låter klokt.

Här inviger jag den nya platsen. Men sängen och soffan under varmluftsfläkten är fortfarande favoriten. Men här vet man att man bara kan bli attakerad från ett håll, så då kan man slappna av….


Här kan du dela om du vill.