november 29

Vik hädan husse!

Måns har blivit lite mer reserverad, förmodligen har han lite ont i svansen och vill inte att husse ska ta på såret. I kväll när husse kom hem tassade han till hallen, för att efter 10 sekunder komma på sitt misstag. Då satte han sig i vardagsrummet i stället, 2 trygga meter från husse.

Senare hade Måns lags sig i klätterträdet som vilade så gott, men husse tassade dit i alla fall för att titta på såret.

Måns satte tassen på husses näsa, och talade med blicken om att husse skulle hålla sig på avstånd!

Nu hjälpte inte det, så husse lyckades göra rent såret lite i alla fall.

Men Måns tyckte inte om det utan tassade till säker mark. Dvs under sängen.

Husse tyckte i alla fall att såret såg ”bra” ut. Fast nu är han inget proffs på det…

Här kan du dela om du vill.
Category: Arg, Måns, Sår | 5 Comments »
november 20

Husse lurades!

Hej alla, Måns som tassar idag.

Efter mjukmatsmiddagen som vi fick när husse kom hem ifrån jobbet, tassade jag upp och lade mig högst upp i klätterträdet. Njöt av utsikten och vilade min stinna mage.

Husse tassade var uppe en sväng, och när han sedan tassade ner kunde jag höra hur det prasslade gott. Det var Max som blev bjuden på sticks, men jag orkade inte tassa ner.

Husse kom sedan upp och gav mig en liten bit sticks med, där jag låg. Fast jag var proppmätt satte jag mig upp och åt upp den. Sedan kom det en bit sticks som luktade konstigt, och sedan en bit till som var normal. Husse sträckte upp handen och kände efter men missade då en övergivna biten.

Men husse ville vara säker på sin sak, så han hämtade en stol så han kom upp i min nivå, och då kunde han se att jag ”missat” den ”viktiga” biten.

Han tog då fram den igen och jag orkade inte bråka, så jag åt upp den med. Husse blev jamarnöjd, då han hade lagt en avmaskningstablett i just den biten. Det är nu över ett halvår sedan jag blev amaskad, och husse tyckte att han såg en mask härom dagen. Och framförallt, tycker han att jag har magrat på sistone. Och på den punkten har han rätt.

Dessa mycket goda sticks lurade husse mig med.

I vilket fall tyckte både husse och jag att det var skönt att vi inte behövde bli osams den här gången.

 

Här kan du dela om du vill.
november 19

Trycka på rätt knappar

Det gäller som jamat att trycka på rätt knappar vad gäller husse. Och efter de år vi haft tillsammans har vi bra koll på vilka det är. Och i det här fallet jamar vi om att trycka på ”Ge husse dåligt samvete”-knappen, och trycker man ordentligt på den brukar det resultera i att ”Ge oss godis”-knappen blir nedtryckt samtidigt! :-)

Själv började jag igår med att konstant hoppa upp i husses knä när han satt vid datorn, och om han sedan puttade ner mig tassade jag efter för att hoppa upp igen så fort tillfälle gavs.

Detta fortsatte i morse där jag inte avvek från husses fötter en enda gång från det han stigit upp ur sängen till dess han tassade ut genom dörren. Och som pricken över ”i” , hoppade jag upp i fönstret och tittade ut på husse när han gick till brummisen. Och DET är det bästa man kan göra när man ska trycka på ”Ge husse dåligt samvete”-knappen.

När han sedan i kväll kom hem sprang jag nerför trappen och tittade argt på honom eftersom han skulle ta av sig skorna INNAN han gosade med mig. Jag strök mig utmed hans ben för fullt.

Tydligen hade morgonens fönstertittande gjort nytta, då han köpt hem sticks från jobbet. Blev lite sur när han berättade att de hade jamarmånga, för det har bevisligen tagit över en månad för husse att köpa hem några…

Och det är NU Måns del i knapptryckandet kommer in…

För för första gången sedan vi flyttade hit kom inte han tassandes när husse kom hem. Och när husse upptäckte det gick han ett varv i huset men ingen Måns fanns att se. För vår plan var att han skulle vara ute när husse kom hem, så det var han.

Då kunde husse inte låta det vara utan tog på sig jacka och hämtade en ficklampa för att se var Måns var. Givetvis följde jag med och ”letade”. :-)

Och efter bara ett ”KSSS” från husse, kom Måns springandes.

Givetvis fick Måns också sticks, och jag fick en liten bit till.

Då var husse nöjd och tassade in. Måns följde med medans jag stannade kvar ute.

Ps. Husse jamar att han ska använda blixtsaken nästa gång, då nya mobilen inte alls vill ta bra kort.

 

Här kan du dela om du vill.
november 18

Kattskinnsberg ?!

I går försvann husse under förmiddagen och vi blev förskräckta när vi hörde vart han skulle åka. Tydligen skulle han åka och titta på ett kattskinnsberg! Hur makabert kan det bli??

Husse: ”Det gjorde jag inte alls!”

Jag: ”Men du sa ju det” :-(

Husse: ”Nej, du har blandat ihop allt. Jag var i Skinnskatteberg. Det är en liten stad som heter så!”

Jag: ”Phu.. blev nervös där ett tag. För vi vill inte hamna på något berg!”

I alla fall kom inte husse hem förrän halv 12 igår, och då ville han inte hjälpa oss att blogga. Från det att husse kom hem till dess han vaknade i dag, avvek inte Måns från hans sida en enda gång. Först somnade han i husses famn, och när husse tassade till sängs följde Måns med och låg där till dess att husse vaknade idag.

Då bjöds vi på mjukmatsfrukost, och idag åt vi på olika nivåer.

Efter det så spanade vi ut som vanligt. Måns satt kvar på bordet och jag tassade till vardagsrummet.

Kommer nog att ta det lugnt idag. Och husse har lovat att vara hemma. :-)

 

Här kan du dela om du vill.
Category: Arg, Mat, Spanar | 4 Comments »
november 12

Måns morrade åt mig, men…

…jag har/hade gjort lika dant själv. Det är egentligen bara vid ett tillfälle som vi morrar på varandra, och det är när man har en mususling i munnen. Då ska den andra hålla sig jamars långt borta!

Och det var det som hände igår. Husse och jag gosade på övervåningen, och visste inte att Måns övergett soffan där han låg hela dagen.

Plötsligt hör vi tassandes i trappan från källaren, och Måns jama i högan skyn. -”Kom och titta!!”

Givetvis tassade både husse och jag ner, och eftersom Måns var i hallen morrade har ovanligt ljudligt på mig.

Han släppte mususlingen, som försvann in i vardagsrummet och hamnade bakom en skåp.

Men som väntat var det snart löst.

Tillbaka till hallen där han släppte mususlingen igen.

Sedan gick allt så fort att husse omöjligt kunde ta bilder med skärpa.

Själv satt jag i köket och tittade avundsjukt på.

Måns fortsatte jakten in i vardagsrummet igen.

Till sist tyckte Måns att det var dags att äta, så under soffan blev mususlingens sista plats här i jordelivet.

Nu satt jag i hallen och var ännu mer avundsjuk. :-)

SÅ ni ser själva hur snäll jag var, och ändå så morrade Måns flera gånger på mig. Det roliga var ju att det var han och inte jag som rörde sig.

Här kan du dela om du vill.
november 6

Dumma pellets

Hej alla det är Måns som jamar idag, för jag är så arg att jag kan spricka! För så som husse betett sig i kväll borde vara straffbart.

Som vanligt åkte husse till jobbet jamartidigt, men för ovanlighetens skull kom han hem skapligt.

Glad som jag blev hoppade jag som vanligt upp i fönstret i vardagsrummet och tittade ut på husse när brummisen tystnade. Det var bara ett fel, bak på brummisen satt det ett släp och på den var det jamarmånga påsar med pellets. För er som inte vet ser pellets ut så här.

Tror ni husse kom in och sa hej?? Nej då, han ställde sig på släpet och kastade av alla påsarna, typ 52 stycken. Och efter det tog han brummisen och försvann igen! :-(

25 minuter senare hörde jag brummisen igen, och tror ni inte husse kom hem med 52 påsar till!! Och inte heller denna gång behagade han tassa in och säga hej, utan kastade av alla påsarna i en stor hög och försvann återigen!

När han 20 minuter senare kom hem för TREDJE gången behagade han tassa in och hälsa på oss. Vi fick lite mat och gos, men sedan försvann han ner i källaren.

I nästan två timmar höll han på att kånka in alla säckarna, fast att det regnade som jamars.

Tydligen är de där säckarna bra att ha för värmen här inne, men hans prioriteringar idag har varit under all kritik!

Ungefär så här arg var jag!

Här kan du dela om du vill.
november 5

Fight No. II

Nu var det faktiskt redan i lördagsmorse det hände, så som ni förstår har jag inga större blessyrer av det inträffade. Jama vad man vill, men han är tuff vår ”vän” Simon.

Halv 8 på morgonen blev han utsläppt och genast tassade han åt vårat håll. 15 meter härifrån (mitt på vägen) stannade han och stirrade mot vårat hus. I två minuter stod han där och bara tittade, eller tog mod till sig…

Sedan tassade han mot garaget och försvann ut husses åsyn. Husse tassade ner och fixade lite kaffe och satte sig tillrätta och spanade ut mot baksidan av huset.

DÅ fick han se mig i full galopp på väg mot luckan, MEN jag krockade (och välte) husses cykel som stod ivägen, så i stället för luckan sprang jag förbi huset och över lilla grusvägen. Och som ni redan misstänkt var Simon mig hack i häl.

Normalt skulle detta fått husse att agera snabbt som jamars, men inte denna morgon. Han satte sig i köket igen och åt upp sin frukost och drack sitt kaffe.

Så först efter en kvart tassade han ut och gick i sakta mak mot det håll vi hade sprungit åt, han ropade lite och redan efter några minuter jamade jag husse till svars. Svansen var fortfarande stor när vi träffades och gosade.

Husse tassade hemåt och jag tassade försiktigt efter.

Väl inne hånade husse mig lite, då jag inte tassade ut utan använde lådan. Han tyckte jag var feg, men jag tyckte jag var smart!

Husse hade inte blixtsaken med sig, så som dagens bilder får ni se de ordjam vi gjorde på FB igår kväll.

Som vanligt, klicka på bilden 2 ggr för att se den i större format, behövs på den sista i alla fall.

Här kan du dela om du vill.
november 1

Den otrogna är hemma igen

För er som inte är vän med oss på FB ska vi jama att husse varit otrogen två kvällar på raken när han varit borta. Denna donna har fjäskat som alldeles för husse, och husse smälte och fjäskade tillbaka. :-(

På FB fanns det många teorier över hur vi skulle bete oss när vi väl kom hem, men slutvalet hamnade på Pelles alternativ, dvs vi var som vanligt. Någon jamade att de borde finnas en matte i huset och att det var det som fick husse att vara där. Svaret på det är ja, men det skulle bli konstigt då hon är tillsammans med husses bror.

FAST det blev ett längre välkommen-hem gos än vanligt i hallen. Husse inspekterade oss båda noga medans han gosade med oss. Han var tvungen att se om vi hade bråkat mer med Simon, men vad husse kunde se var så inte fallet.

Efter en portion mjukmat var tassade vi upp till klätterträdet. Surade lite på Måns när han klättrade upp till toppen.

Sedan kom husse med blixtsaken och störde oss.

Men vår uppmärksamhet fick han bara i någon sekund, sedan spanade vi ut igen.

Här kan du dela om du vill.
oktober 27

Första fighten

Som ni förstår på rubriken har Simon och jag haft vår första fight. Han är stor och tuff, men man måste sätta ner tassen och visa att det är VI som bor här nu.

Så här var det…

I går kväll (vid 9-tiden) tassade jag ut, medans husse satt framför datorn. Jag mötte Simon just utanför huset. Så vi jamade ett tag och eftersom han inte ville lyssna (och kanske inte jag heller), så slutade det som det gjorde.

När vi katter fightas är vi liksom inte tysta, så rakt nedanför husses datarum ägde fighten rum.

Och det var då som husse förstod vad som hände, han öppnade genast fönstret och gapade på oss, hämtade en ficklampa och gapade mer. Det slutade med att jag sprang till skogs med Simon efter mig.

Efter oss kom givetvis husse som nu hade tassat ut för att se hur det var med mig.

 Det var tyst i skogen, och efter 5 minuter tassade jag till husse. Jag var så arg att jag inte ens kurrade när husse klappade mig. Jag följde i alla fall med in, och kom till ro till sist.

Jag har varit ute en sväng mitt på dagen, men annars har jag mest legat inne.

Det enda sår husse hittat på mig var en ny reva på nosen.

Tydligen hade Simon kommit hem och varit lite blodig på bröstet, men från vem det kommer försäljer inte historien.

Här kan du dela om du vill.
Category: Arg, Fight, Max | 11 Comments »
oktober 26

Närkontakt

I går när husse kom hem med brummisen och hade parkerat den kom jag galopperandes så fort jag bara kunde. I 5 minuter strök jag mig utmed husses ben och vi gosade för fulla muggar.

Till sist ville husse gå in och jag tassade efter. Men halvvägs på gräsmattan svärnitade jag. Tror ni inte att det satt en jamars katt det!? Tydligen heter han Simon och har bott här länge, så han menar att vi inkräktar på hans revir.

Men vad ska vi göra? Inte vårt fel att husse flyttat hit, eller hur?

I alla fall var jag inte sugen på att slåss, men när han var fräck nog att närma sig trappen jamade jag ifrån. Slutligen sprang jag in, med det berodde inte på Simon, utan att ett par grannar släppte ut sina skällisar.

Och fast de var 50 meter bort, tassade jag in.

Hur allt gick till kan ni se här:

Här kan du dela om du vill.