Allt började i går kväll, när jag (Måns) tassade hemåt ifrån patrulleringen. Husse såg mig på långt håll och jag honom så jag ökade lite.
Husse som hade torrisar i fickan bjöd på ett par, givetvis hade Max tassat dit med då han var hemomkring.
Husse och jag tassade in och Max fortsatte sin patrullering.
När husse och jag kom in hade jag satt i halsen. Jag hostade och hostade jamarmycket. Till sist fick jag upp lite vätska och de torrisar jag nyss ätit. Men nu var det inte de som satt i halsen, för jag fortsatte med jämna mellanrum försöka att få upp det som var i vägen. Men det hjälpte inte. :-(
Husse bjöd på ett par torrisar till med samma resultat. De kom upp men inget annat.
Husse försökte då titta mig i munnen, men den höll jag ihop med all kraft jag hade. Husse ville inte ta i mer, och jag tog min tillflykt till garderoben.
Husse tassade till sängs och efter en stund hoppade jag upp och somnade bredvid honom, och där låg jag hela natten.
Husse stod upp tidigt i morse för han väntade på ett telefonsamtal. När det var avklarat kollade han upp vart närmaste stickis fanns och åkte dit utan mig. Han gjorde det liksom på vägen när han gjorde ett annat ärende.
Väl där förklarade han sitt ärende och de kunde ta emot oss klockan 14:15. Det husse tyckte var en ”rolig” fråga var när de undrade om jag hade problem att andas. ”Nej” sa husse lungt och tänkte…
”DÅ HADE VÄL MÅNS VARIT MED ERA NÖTTER!! OCH JAG HADE INTE LUGNT STÅTT I KÖ OCH VÄNTAT PÅ MIN TUR!!!”
*fniss*
Hemma låg jag fortfarande i husses säng och sov när husse kom hem.
Eftersom det var någon timme kvar innan vi skulle åka gjorde husse några taktiskt åtgärder uti fall att vi ville ut i regnet.
Luckan försvann…
Och en transportbur bäddades. 4 lager pläd kunde jag väl inte klaga på tänkte husse, men ack så fel han hade. :-)
Sedan trampade bara husse runt här tills klockan var dags. Han kom upp med buren och nyvaken blev jag inknuffad och dörren stängdes. En minut senare satt jag i brummisen och undrade vad i jamars som hänt.
Som ni minns sedan flytten hit gillar jag INTE att åka brummis. Och givetvis klagade jag i högan skyn idag med, men Max röstresurser har jag ju inte. Denna gången fick jag ju sitta framme och körde ut både nos och tass så gått det gick. Husse pratade med mig hela vägen, men jag lyssnade inte…
Plötsligt stannade han och vi stod utanför detta hus.
Hovslageri???? Husse !!!!
Han lät mig vara kvar i bilen då jag lugnade ner mig när den slutade brumma. Husse gick in själv och 10 minuter senare var det någon som ropade ”Måns!”. ”Ja straxt” sa husse och sprang ut och hämtade mig.
Detta var första gången husse haft mig till stickisen, och han var orolig att jag inte skulle sköta mig och hoppa på väggarna, men…
Som ni såg skötte jag mig exemplariskt och tassade till och med fram och hälsade. GISSA om husse hade stora ögon!!!
Sedan lyfte husse upp mig på ett bord och vettisen fick både känna och klämma, vilken fick husse ögon att om möjligt bli ännu större. *fniss*
Men nu var det slut med goset, plötsligt fick jag en spruta i nacken och jag blev lite dåsig. Som om jag inte var lugn nog fick jag lugnande. Det skulle ta 5 minuter för det att verka så husse och jag lämnades ensamma med förmaningen att det vore bäst om jag höll mig på golvet.
30 sekunder senare…
Men när jag hoppade ner kändes världen konstig och jag gömde mig under skrivbordet.
Husse tyckte då synd om mig och lyfte upp mig och satte sig i en fåtölj, jag lade mig tillrätta och där låg jag när stickisen kom tillbaka.
Stickisen såg inget i halsen på mig och tog mig till ett annat rum. Husse sa att han inte ville följa med då han är för blödig, så han tassade ut och drack kaffe.
Tiden gick och husse vankade fram och tillbaka därinne. Ibland tassade han ut och då mötte han en gnäggis med.
Efter 30-40 långa minuter kom de ut och hade hittat problemet. Husse som gissat på att de hittat en hel fjäderkotlett eller i alla fall en mususling blev lite besviken när stickisen kom med detta.
Yepp Eva, du hade rätt. Ett grässtrå hade fastnat ovanför gommen. Tydligen finns det en liten ficka där där det kan fastna. Och så var det i mitt fall.
Nu skulle jag bara vakna upp!
Det tog jamars lång tid och husse blev lite irriterad, då han tyckte att de kunde jamat hur lång tid det skulle ta. I vilket fall fick han vänta i 45 minuter, och när han jamade i så fick han byta rum.
Där fanns i och för sig en snygg tavla, som visar att alla skällisar vill vara katt.
Så två timmar efter jag kom tid fick jag åka hem. Inte ett jam på hela vägen för jag var fortfarande rund under tassarna.
Väl hemma kom Max och försökte trösta mig.
Och när jag tassade gick benen i kors.
Som ni ser på nästa film fick jag koncentrera mig mycket för att tassa över huvud taget.
Husse lyfte upp mig och i 1-2 timmar låg jag däckad i husses famn.
Husse släppte ut Max, men jag var inte sugen.
Först vid 8 tiden i kväll fick jag lite balanssinne åter. Så då fick jag några räkor av husse som han köpt till mig.
Dessa har jag inte spytt upp och svalde den och nya torrisar utan problem.
Flera gånger har jag tassat ut på trappen med husse, men när han gått in har jag följt efter.
Tassat runt lite här inne, men tar det mest lugnt i kväll.
Så nu vet ni hur mitt sista dygn har varit. Och husse vet att jag sköter mig hos stickisen! :-)















































































































































